Sibirien är en informell beteckning på ett område i stadsdelen Vasastaden (eller Vasastan, som det ofta stavas numer), ett öknamn som uppstod när området bebyggdes under 1800-talet sista decennier. Det finns inga klara gränser (men många åsikter) för vilket område det egentligen rör sig om, men oftast anges gränsen vara Odengatan-Sveavägen-Cederdalsgatan-Roslagsgatan. En del vill ha gränsen vid Birger Jarlsgatan, andra bakom gathusen på Odengatan och en del anser att området sträcker sig ända upp till Valhallavägen.
Området ansågs som så avlägset beläget att det kunde kännas som en förvisning att behöva flytta dit. Det var huvudsakligen arbetare och deras familjer som flyttade in i de stora hyreskaserner som under 1800-talets sista decennier och åren efter sekelskiftet växte upp.
En del av de som flyttade dit kom från landsbygden och saknade bostad överhuvudtaget, andra lämnade den gamla kåkbebyggelsen på Ladugårdslandet eller Södermalm för att hitta en bättre bostad.
Sibiriens hyreskaserner var ofta byggda i spekulationssyfte med en enkel utformning och många små lägenheter i både gathus och gårdshus. Trångboddheten var stor och inneboendesystemet utbrett. Familjen kunde tränga ihop sig i köket medan det enda rummet hyrdes ut för att dryga ut inkomsten. Gathusen mot den breda Odengatan var betydligt mer påkostade än de som vette mot Surbrunnsgatan. Lägenheterna var också större och ljusare och beboddes av en välbeställd medelklass till skillnad från gårdshusen och de enklare utformade hyreshusen längs de smala och mörka bakgatorna, där arbetarna bodde. Så sent som under 1900- talets första årtionde uppfördes i Sibirien drygt hundratalet hyreshus avsedda för arbetare och andra låginkomsttagare.
Under 1910-talet minskade husbyggandet på grund av krig och kristid i hela staden, även i Vasastan. Husen i vårt kvarter Målaren är ett av de få exemplen på 1910-talets bostadsbebyggelse i området. I kvarteret finns samtliga hus från denna tid bevarade. Den stora öppna gården är ett ovanligt inslag i Vasastan där det var normalt att fylla kvarteren med gårdshus.
Under 1920- talet präglades bostadsbyggandet i Stockholm av viljan att uppföra bra, billiga och sunda bostäder för så många som möjligt och många kooperativa bostadsrättsföreningar började etablera sig.
Idag är många av de gamla hyreshusen i Sibirien rivna, men tyvärr inte alltid ersatta av något som blev mycket bättre (se t.ex. Tulegatans västra sida norr om Surbrunnsgatan). De många små ettorna och tvåorna har ofta slagits samman till större lägenheter och att bo i ett äldre hus i Sibirien har blivit mycket eftertraktat.
